lördag 11 oktober 2014

lördag kväll

Ja inte är det den ordinära lördagskvällen. Lars sitter på akuten med sitt ben. Maja sover. Och jag ligger i soffan med datorn framför. Så jag passar väl på att skriva lite.

till och med den gamla mercan höjer ett ögonbryn..
Vad händer med Lars ben? Jo, han skulle göra spänsthopp i utegymmet. Jag och Maja var med och eftersom spänsthopp råkar vara Majas favoritunderhållning blev det förstås ett antal (hon riktigt gapskrattar när pappa hoppar upp och ned!). Sedan gick han armgång och höll på, och sen skulle vi gå hem. Fast då kom L på att han skulle göra ett sista hopp, på den allra högsta stocken. För ovanlighetens skull peppade jag honom (jag skulle själv aldrig tänka tanken ens, den är hemskt hög!). Tyvärr gick alldeles åt pipan. Resultatet? Ja, ett rejält snitt längs skenbenet. Inte roligt! Men vi var snabba på med tryckförband och tack vare en vänlig själ i gymmet löste det sig smidigt med transport till närakuten - trots att vi varken hade telefon eller pengar med oss. Såret var hopsytt och klart inom en timme; ja det var ju nästan för bra för att vara sant.

Och det var det väl just det det var. Alltför bra för att vara sant. Det är nu tio dagar sedan det ödesdigra hoppet, och de senaste fyra dagarna har Lars inte kunnat göra annat än att ligga med benet upp. Någonting står helt enkelt inte rätt till därinne. Är det själva benet som är skadat? Eller muskeln? Idag är det tredje återbesöket i vårdapparaten, och måtte man nu hitta en orsak! Såhär kan vi inte ha det! Stackars fina ben.

I övrigt har vi det bra. Maja är nu sex månader gammal! Hon har två taggiga risgryn till tänder i underkäken; pratar högljutt och rullar och backar omkring och sprider dregel över golven. Hon är glad och pigg och trevligare sällskap kan man knappast hitta. Skulle humöret någon gång dippa så kan man alltid uppsöka en spegel. Maja blir alldeles jublande glad när hon får se sig själv, och det smittar förstås! Ja vi har det bra, verkligen! :-)

Men nu är klockan visst över midnatt.. Måste göra mig klar för natten. Det är ju städdag imorgon. Och snart kommer väl Lars och Benet hem, hoppas jag? 

So long!


tror min gammaldags dagbok kommer få mest uppmärksamhet framöver..
 men håller förstås koll på dem som fortsätter skriva!


Inga kommentarer: